[Dröm nummer 576. I gryningen den 20 augusti 2022.]

Rolling Stones har precis uppträtt på en liten scen. Jag tycker att de var otroligt bra. Efter Stones är det Anders Lindgrens tur. Vi pratar lite innan.
              ”Är inte Stones rätt kassa ändå? Nu ska du få höra nåt originellt istället”, säger han.
              ”Faktiskt inte. Dom gör något annat än du och det finns plats för båda”, säger jag och märker att han blir lite stött.
              Han spelar en deltaformad mattsvart ståelbas och har tejpat fingrarna som han slår an strängarna med.
              Olle Källgren och Joakim Stannow spelar något slags elektronisk pop. Olle sjunger svagt och inte särskilt bra.
              En gammal flamma i publiken flörtar med mig och bjuder mig sin drink ur ett sugrör av koppar.
              Jag och Simona försöker ta oss hem från en fest på den engelska landsbygden. Vi vet knappt var vi är, bara att det är mycket långt att gå. Vi möter en man och frågar honom hur man kommer till vår by.
              ”Oh, that’s quite far”, säger han och börjar gå för att visa oss vägen.
              ”Oh, you don’t have to follow us all the way. Maybe you could draw a map?”
              Han börjar rita på ett papper.
              ”What was the name of the village again?”
              “–––“
              “And the street?”
              “–––“
              När han är klar lägger han kartan i ett sidofack på vår väska. Men facket har ett hål i botten och pappret glider ur. Han försöker igen, i facket på väskans andra sida.
              ”Nu har vi mobiltäckning”, säger Simona till mig. ”Kolla Google Maps.”