[Dröm nummer 563. I gryningen den 9 augusti 2022.]

I trappan upp på väg till en sammankomst möter jag Johan Kylander. Han är aggressiv och jag vet att han kommer att förstöra för oss. Han tar fram kronan och andra delar till ett armbandsur, som han en gång lånade av mig och fräser:
              ”Ta dom här du!”
              ”Men Johan, klockan är ju trasig. Ska du inte laga den innan du lämnar tillbaka den? Äh förresten, det kan göra det samma. Behåll den du.”
              Mitt svar är mer än han står ut med. Utom sig av vrede rusar han ner för trappan och försvinner.
              Jag ska fotografera ett barn, en liten flicka. Fotografiet ska fungera som skydd mot förövare. Jag vet precis hur jag ska göra för att det ska bli en bra bild. Jag ska fotografera henne framför ett hus en solig dag. Ljuset ska komma från sidan och jag ska använda svartvit film.
              ”Är det inte bättre mot det där huset”, säger Joakim Pirinen och pekar på ett hus som står i direkt solsken.
              ”Nej, det blir för starkt”, säger en kvinna. ”Allt blir utfrätt.”
              ”Så är det, Joakim”, säger jag.
              Kvinnan vänder sig till mig och säger: ”Ljuset är –––. Du ska fotografera med slutartid 30, plus upp ett snäpp och ner ett snäpp.”
              För att få ett mjukare ljus inväntar jag ett moln.
              ”Se, snart kommer ett stort moln! Är ni beredda?”