[Dröm nummer 361. Natten till den 14 januari 2022.]

I ett okänt land går en man framför mig. Han har deltaformad rygg och ser liksom uppblåst ut, som en gummimadrass. Hans korta ljusblå shorts visar rätt mycket av de nakna skinkorna. Att de vågar i det här landet, tänker jag.
              Han går in genom en dörr och jag följer efter. Där pågår en filminspelning. En serie med Sveriges kung Carl XVI Gustaf. Ja, det är faktiskt han på riktigt. Någon i filmteamet känner honom och har fått honom att spela sig själv. Han är en duktig skådespelare och skämtar med alla. Verkar sympatisk.
              En okänd frågar mig:
              ”Vad är ditt intresse?”
              ”Segling!”
              Jag förbereder lunchen till en segeltur. Det blir stora kokta potatisar och stora bitar kokt lax.
              Simona och jag ser en film med en man som seglar i mycket hård vind. Bakom honom står en fullständigt panikslagen kvinna.
              ”Det är oansvarigt av honom att segla under de där omständigheterna”, säger jag till Simona. ”Han pressar på trots att det råder 300 pounds.”
              ”300 pounds ska väl en karl klara av!” skriker skepparen för att göra sig hörd över stormbyarna. ”Nu ska vi se om vi kan få fäste i vinden!”
              ”PANG!” så brister seglets fäste i masten.
              ”Jag brukar ta tunnelbanan till båtplatsen”, förklarar jag för Simona. ”Jag ställer mig vid dörrarna och passar på att sova en stund.”