[Dröm nummer 165. I gryningen den 5 juli 2021.]

En amerikansk frikyrkopastor talar i en kongresshall. Han är mycket upprörd. Hans son Dave har nämligen berättat för honom att folk här i trakten använder sig av säckar med konstgödsel på ett otillbörligt sätt. Sonen sitter intill. Han har små, små pärlor inopererade i ansiktet, som är vitt och blankt. Jag vet vem det är. Han är en lymmel, som kör trimmad EPA-traktor på nätterna.
         Jag använder själv konstgödsel och känner inte alls igen mig i pastorns beskrivning. Och jag tänker konfrontera honom på nästa möte. Vilket jag vill berätta för hans son. Sonen sitter och lyssnar på en rätt söt amerikansk tjej. Hon pratar oupphörligt. Jag bryter in.
         ”Dave, bara så att du vet. Jag kommer att gå i clinch med dig på nästa möte.”
         Dave säger inget, utan går istället bort till fadern. Viskar något till honom. Fadern skiner upp och utbrister i mikrofonen:
         ”Och så ser vi fram emot att höra ––– berätta om hur det verkligen ligger till med konstgödselsäckarna. Varsågod!” säger han och gör en gest mot mig.
         Jag är inte alls förberedd och rusar ut ur rummet under publikens skratt.