[Dröm nummer 645. Tidig morgon den 7 november 2022.]

Jag tar en joggingrunda. Min kondition är oerhört bra och jag springer om alla andra.
              Jag och Josefine badar i en liten havsvik. Vi simmar över till andra sidan, där det finns en flotte som vi lägger oss på. Den är försedd med två hydrauliska pelare, som kan skjuta upp flottens plattform i höjden. Plattformen faller sedan med ett plask ner i vattnet igen. Josefine tycker att det är himla roligt och vill att jag också prövar. Men jag är för tung och de små blötdjuren som sköter hydrauliken i pelarna riskerar att krossas.
              Vi simmar tillbaka.
              Vi sitter i en båt med flera andra. Alla är klädda i badrock. Det är skymning och det går fort. Bakom oss ser vi regnmolnen torna upp sig, belysta av solens sista röda strålar. Molnen är helt nära marken och griper efter träd och hus. Framför oss ser vi likadana moln. Vi åker rätt in i regnet och kurar ihop oss i våra badrockar.
              Båtens förare ropar för att överrösta motorljudet och regnstormen:
              ”Efter Baggensfjärden är det bara att blåsa på. Där finns inga lapplisor!”