[Dröm nummer 640. Natten till den 2 november 2022.]

Det är natt när jag cyklar hem till en okänd. Ulf Englund är också där. Stämningen i rummet är underlig och snart går det upp för mig att en vän till oss precis har tagit livet av sig. Han befinner sig i rummet intill. Alla är sorgsna, men inte överraskade, eftersom det var väntat sedan länge.
              Jag cyklar vidare och möter Tina Himmelstrand* med några vänner, också de på cykel. Vi vill alla fika och Tina tar täten med mig efter. Backarna är branta, men varken jag eller Tina behöver kliva av och leda våra cyklar. Jag är nära att bli påkörd av en man på cykel som kommer farande från höger på en smal väg.
              Snart kommer vi hem till Tina. Det är bara vi två nu.
              ”Ja, här är det kära gamla huset.”
              ”Ja, jag känner igen det.”
              ”Snart ska du få träffa mina föräldrar, men först måste du hälsa på hundarna. Det här är —.”
              En gammal svart labrador kommer långsamt gående mot mig. Jag hälsar på den.
              Under ett bord ligger ytterligare två hundar av samma ras. De är ännu äldre och har långa grå nosar. Jag sätter mig på en stol intill den ena och stryker den över pannan. Tar hennes tass i min hand. Först ser den lite avvaktande ut, sedan lägger den sitt huvud på min fot och suckar tungt.
              ”Lugn, Molly”, säger Tina, ”snart får du tillbaka din bach**.”

* Klasskamrat i gymnasiet.

**I drömmen är bach ett annat ord för tass.