[Dröm nummer 631. Tidig morgon den 18 oktober 2022.]

Jag står på Östermalmstorgs tunnelbanestation och väntar på ett tåg till Mörby Centrum. På perrongen finns en likkista uppställd på ett podium och som resenär erbjuds man att spika fast locket. En kvinna går fram, lyfter upp hammaren som ligger på locket och tar en spik ur en burk intill. Hon måttar snyggt i mitten vid ytterkanten på locket och drämmer till. Med bara ett par slag har hon drivit i spiken helt perfekt. När hon lägger ifrån sig hammaren ser jag min chans och går fram. Det är bara en enda spik kvar i burken. Jag måttar så att den hamnar precis mellan två andra spikar. Symmetrin är viktig! Slår till. Spiken åker in ett stycke i träet, men böjer sig. Jag lyckas räta upp den och driver in den ytterligare ett stycke i träet. När det bara är en centimeter spik kvar lyckas jag återigen få till ett felslag och spiken böjer sig så att spikhuvudet sticker upp som en liten krok. Alla tittar bekymrat på mig. Det är tyst. Jag lägger ifrån mig hammaren. Mörby-tåget kommer in och alla som bevittnat mitt misslyckande kliver på. Jag väljer att vänta på nästa tåg.