[Dröm nummer 629. Natten till den 16 oktober 2022.]

Jag och min bror städar garaget på Ryttarvägen. Det är fullständigt överbelamrat. Till och med från taket hänger det saker, bland annat några gamla cyklar.
              ”Kan vi inte slänga en cykel?” säger min bror.
              ”Nej, den kan vara bra att ha.”
              På en hylla högst upp står några lådor som vi aldrig öppnat. Jag ställer dit en stege och klättrar upp. Öppnar en av kartongerna. Den innehåller vår fars fotogrejer; gamla filmrullar och dior och annat. Ett objektiv ligger i sin originalförpackning. Det ser alldeles nytt ut. Vår far hann förmodligen aldrig använda det innan han dog. Jag lyfter försiktigt ner det.
              ”Det här kan vi ju inte heller slänga”, säger jag.
              I en annan kartong ligger vår mors gamla vinylsinglar, som hon spelade in*.
              I en kartong hittar jag tre långa värjliknande stickor i silver från Dalarna. Bröllopsgåvor till min bror. Ytterligare tre något annorlunda, men matchande silverstickor i en annan kartong var ämnade åt hans blivande hustru. Stickorna var tänkta att placeras framför brudparet under bröllopsmiddagen, men jag kan inte minnas att jag någonsin såg dem. Under middagen efter garagestädningen kommer silverstickorna äntligen till användning.

* Vår mor uppskattade musik, men höll sig till att lyssna.