[Dröm nummer 632. I gryningen den 22 oktober 2022.]

Jag och Simona ligger i en säng i ett okänt sovrum, där det surrar av flugor. Vi hänger upp ett glesvävt tyg för fönstret. Flugorna dras till det. Sätter sig som svarta fläckar. Jag mördar dem, flera i taget, med en flugsmälla. Simona försöker slå dem innan de sätter sig på tyget.
             ”Inte än!” fräser jag.
              Det kommer allt fler flugor. Nu är de bakom tyget också. Jag mosar dem mot fönstret med smällan.
              Det har tillkommit en okänd person i rummet.
              Det sitter en död apollofjäril på tyget. Arten är numera mycket sällsynt.
              Den okände öppnar en lucka i en fläkttrumma och sticker in handen.
              ”Se!” säger han och håller upp en tjock bunt döda apollofjärilar. De tunna vingarna påminner om sedlar. Jag tänker, att om de nu är så sällsynta så måste de vara värda väldigt mycket.