[Dröm nummer 606. I gryningen den 20 september 2022.]

Vid en liten havsvik ligger en park som helt saknar liv. På ett bord hittar jag en ritning över parken och jag tänker att den skulle kunna förbättras avsevärt. På ritningen syns en rudimentär staty över Donald Trump, som lutar sig fram över en tänkt folkmassa. Tanken är att barnen ska kunna klättra på honom. Jag tar fram en penna och fyller i så att statyn blir mer levande.
              Joakim Pirinen kommer fram för att se vad jag håller på med.
              ”Har du gjort det där? Det är ju helt otroligt!”
              ”Äsch, jag bara fyllde i lite.”
              Lite till vänster om Trump och till höger om något mycket viktigt ritar jag sedan en mycket naturtrogen staty av en häst med två huvuden. Det extra huvudet får sträcka sig ut mot vattnet, förbi Trump. Tänker att det kan bli väldigt fint.
              Sedan ritar jag en cypress, men ångrar mig. Den kommer att bli för tät. Jag tar bort den och ritar ett körsbärsträd istället. Låter grenarna sträcka sig ut mot vattnet i en harmonisk dans med hästhuvudet.
              ”Det kommer bli för tätt”, säger någon.
              ”Nejdå, körsbärsträdet lockar till sig småfåglar som vill kunna gömma sig i grenverket och skänka oss sin sång. Jag vet vad jag gör.”