[Dröm nummer 605. Tidig morgon den 20 september 2022.]

Jag är inkallad på ett jobb som fullkomligt knäckt den ordinarie copywritern. Hemma hos någon blir jag presenterad för ad:n. Vi snackar en stund. Trevlig kille. Han visar utkastet som kunden refuserat. En broschyr med tabeller och grafer och pliktskyldiga bilder på kontorsarbetare.
              ”Ja, det här var ju inte så kul”, säger jag. ”Tabellerna och graferna måste såklart med och dom som ska läsa det här är ju vana att se sånt. Men jag fattar inte varför allt måste vara så jävla tråkigt. Varför gör man inte ett reportage hos någon … en slaktare! Kött! Det gillar folk!”
              ”Skitbra idé!”
              Framför oss står några skålar med choklad. Jag tar en ljus, krämig pralin.
              ”Det är lustigt, jag var helt säker på att det skulle vara glass. Det är nåt med färgen.”
              ”Ja, när du säger det så.”
              Det börjar bli sent. Jag sneglar på teven. Om en timme börjar en film jag vill se. Jag ursäktar mig.
              ”Nej, men nu tror jag att jag har en bild av det hela. Kul att ses!”
              ”Ska du redan gå? Okej. Kul att ses!”