[Dröm nummer 590. Tidig morgon den 5 september 2022.]

Jag sitter på tunnelbanan och pratar med Paul McCartney. Jag är den ende som känner igen honom och det tar ett tag innan jag fattar att det är han. Han är verkligen jättetrevlig. Tänk att han åker kommunalt!
              Nu sitter vi på ett fjärrtåg.
              “So, Paul, where are you going?”
              “Tylösand. Having a concert there.”
              Jag borde kliva av. Men jag sitter kvar. Borde höra av mig till mamma, som nog undrar var jag är. Men jag låter bli.
              När vi kommer fram introducerar Paul mig för folk. Ringo dyker upp och säger något, men jag hör inte vad. Och där står ju Joakim Pirinen! Jag blir glad, men också lite avundsjuk på att han naturligtvis är inbjuden. Jag går fram och kramar honom.
              ”Paul, this is incredible. This man is my best friend. I’ve known him since we were fifteen! That’s thirty years!”
              Paul tittar på mig och säger stilla: ”Must be more than that, uh?”
              ”Yeah, like forty years!”
              ”Incredible.” Han är märkbart häpen.
              ”Paul, I hate to ask you, but I would kill myself if I don’t. Is there any chance that I can go to your concert and have room at your hotel? I’d pay for it of course.”
              “No problem. We’ll fix it.”
              Hotellet är gammalt och slitet, men rätt charmigt. Det är Beatles stamställe. Paul pratar med kvinnan i receptionen, som också är en bar. Ber henne ordna mitt rum.
              ”And guards too?” säger hon.
              “Yeah.”
              Hon ger honom ett fat med hans favoritsmörgåsar – rökt prickig korv, som är utbredd likt en smet – och en liten grön drink i ett tulpanglas.
              Paul och jag går ut i den lilla staden. Det börjar regna och vi söker skydd under en buske. Ett stycke bort ser jag några butiker med utskjutande tak.
              ”Let’s go over there, Paul!”
              Vi springer dit och ställer oss under taket. Det är ganska trångt. Ändå kommer en kvinna med en cykel och ställer sig intill oss. Det är tydligt att Paul tycker att det är rätt oförskämt.
              Kvinnan går därifrån.
              Det slutar regna och vi går ut.
              Sedan börjar det snöa. Blötsnö.