[Dröm nummer 584. Natten till den 26 augusti 2022.]

Familjen Roger har precis kommit tillbaka efter en vandring i Pyrenéerna. Per Sahlin har också varit med. Det har varit en fantastisk, men fysiskt mycket utmanande upplevelse.
              Jag vaktar en hund, som sliter sig. När jag letar efter den i skogen hittar jag trattkantareller, trots den svåra och långvariga torkan.
              Någon är knivmördad. Polisen är förtegen. Jag misstänker att mördaren är en tygdocka som bor hos Helena Sahlin.
              Nu vill dockan mörda mig. Jag blir upphunnen utanför ett slott av dockan och dennes kumpan. Dockan tar fram sin kniv. Men istället för att hugga mig stöter den vapnet i sin vän. Bara för att visa att den kan.
              Efteråt träffar jag dockan hos Helena. Den spelar oskyldig. När jag konfronterar den gör den en baklängesvolt och blir sittande under fönstret, till synes livlös. Jag försöker övertyga Helena att dockan är en mördare och visar ett knivhugg som den av misstag tillfogat sig själv. Helena kan inte tro att det är sant.