[Dröm nummer 583. Tidig morgon den 26 augusti 2022.]

Jag är på fest med några vänner i en fin villa vid havet. De går före mig uppför trapporna till ett tornrum. Trapporna blir allt trängre ju högre upp vi kommer. Väggarna är madrasserade och gråa. Tornet svajar, så högt upp är vi! Jag förväntar mig en strålande havsutsikt, men när jag tittar ut är jag i nivå med vågorna.
              Jag inser att jag är på en båt och att jag drömt alltsammans.
              ”Hörni”, säger jag till mina vänner på båten, ”jag måste berätta, jag drömde så märkligt. Vi var …”
              Jag sitter i en gummiflotte som driver bort från båten. Hör de mig?
              Jag har fått nya trevliga grannar. En dag går jag över till dem för att stjäla lite björkris. Det är ingen hemma. Jag står i deras förråd och har lagt riset i en plastpåse. Jag håller i en vedsåg. När mamman kommer med sina barn hinner jag inte reagera. Och hennes besvikna blick när hon ser mig med vedsågen i handen kommer jag bära med mig resten av livet.
              Jag försöker förklara att jag behövde låna en såg, men hon vet ju att jag har en egen.
              De går mot huset. Jag smiter in i boden för att hämta plastpåsen med riset.
              Om de vänder sig om …
              Allt är så skört.