[Dröm nummer 566. Tidig morgon den 11 augusti 2022.]

Jag och Simona hämtar paket och brev i en automat. Några av försändelserna som vi väntar på saknas och jag kontrollerar siffrorna på paketen och breven mot våra avier.
              ”Är det inte bättre att …?” försöker Simona.
              ”Nej, det här är bäst.”
              Jag kan snabbt konstatera att det är försändelserna med vintillverkningsutrustning från England som saknas. Typiskt England. Tar alltid sådan tid.
              Jag öppnar luckan till automaten och frågar personalen om försändelserna, men de vet ingenting.
              Under en släktträff visar en manlig släkting ett papper för mig och min bror Mats.
              ”Jag fick det av min far”, säger släktingen. ”Det är en samling sentenser av kinesiska tänkare.”
              Jag försöker läsa. Det är svårt, men det jag lyckas tolka är rena plattityder och alldeles ointressant. Men en liten målning fångar mitt intresse. Den föreställer en krigare till häst i en pastoral miljö med mycket grönska. Omkring sig har han män, kvinnor och barn. Överst står textat ett namn som jag inte känner igen.
              ”Det är general –––, som slogs mot Mao”, säger den manlige släktingen. ”En vän till våra familjer.”
              ”Jag förstår.”
              ”Jag är väldigt rädd om det där pappret. Herregud, jag vet ju knappt vilka mina förfäders ättlingar är!”
              Jag vänder mig till min bror och säger:
              ”Vi vet i alla vilka vår fars ättlingar är. Det är du och jag, min dotter och dina båda söner.”