[Dröm nummer 541. Natten till den 26 juli 2022.]

Jag är på släktträff. Det var middag igår och jag är bakis. Jag har varit här förut, men minns ingenting, för jag var bara två år då.
              I källarförrådet hittar en pojke ett piano och börjar spela och sjunga. Flera barn ansluter. Nu hör jag att det är en Stones-låt de spelar och de gör den bra. Andra släktingar blir imponerade. Jag försöker sjunga med i olika stämmor, men min röst låter inte som den brukar utan har ett märkligt, rätt obehagligt vibrato. I refrängen tar jag i lite extra och får en uppstötning som skvätter ut på golvet. Jag torkar upp. Stämningen är lite pinsam.
              ”Mår du bra?” säger någon.
              ”Ja, det är okej.”
              I trappen upp sitter två äldre kvinnliga släktingar som jag pratar en stund med.
              På nästa plan pratar några huslån.
              ”… nej, den avgiften står köparen för …”
              ”Då måste vi låna mer.”
              ”Det kan vi inte.”
              I ett rum pekar en ljudexpert på där väggen möter taket och förklarar för mig:
              ”Här kan vi sätta högtalaren.”
              ”Och den funkar till vinylspelaren?”
              ”Jadå.”
              ”Vi har kontakter, vi jobbar med högtalarföretaget och kan få ett bra pris. Ska jag sälja vinylspelaren? Det saknas en grej.”
              ”Du kan nog få en hacka.”
              Jonas Huldt Lundqvist har spelat in en vinylskiva och gjort omslaget till den. Det är senapsgult och fyllt med svartvita bilder på honom själv i kavaj.