[Dröm nummer 536. Natten till den 23 juli 2022.]

Jag har skrivit ett manifest. Det berättar om två folk som sitter i varsitt tält utan att kunna se varandra, men ändå på något vis är medvetna om det andra folkets närvaro och därför känner sig hotade.
              Jens Stoltenberg läser upp manifestet för ett av folken i deras tält.
              ”…så ser ni icke de som sitter i det andra tältet …”
              Jag får plötslig ångest över att jag skrivit ”de” och inte ”dem”.
              ”… när vi istället kunde sitta i ett enda stort tält …”
              En okänd kommer in och avbryter uppläsningen. Det är något allvarligt som har hänt. Något som gör att det andra folket alldeles säkert kommer att missuppfatta våra intentioner.