[Dröm nummer 520. Tidig morgon den 10 juli 2022.]

Jag, Josefine och hennes mor Elisabeth går av bussen. Elisabeth ska vidare, medan Josefine och jag ska äta medhavda räkor till lunch. Vi letar efter en plats utomhus där vi kan sätta oss. Josefine föreslår ett ställe, men det är lite skuggigt. Det är höstlikt ute, men solen värmer fortfarande, så jag föreslår en annan plats med mer sol. Där finns också gott om gamla torra träd och grenar, så jag är säker på att jag snabbt kan göra upp eld.
              Jag befinner mig i den fängslade mördaren Whitmans lägenhet i New York. På en grov spik inslagen i väggen hänger post. Jag öppnar breven, ett efter ett. Även tjocka jiffypåsar. Ett brev är från Per Moberg. Jag hinner läsa att han vill intervjua Whitman, sedan faller det sönder. Så gammalt är det. Jag är noga med att plocka upp varje fragment och samlar dem i en plastpåse. En jiffypåse innehåller räkor. De är fortfarande helt färska.