[Dröm nummer 519. Natten till den 10 juli 2022.]

På vägen till jobbet passerar jag tidningskiosken där jag alltid köper Dagens Nyheter. Men idag köper jag den inte. Då kommer ägaren ut, leende. Han säger att jag är hans bästa kund och att han vill ge mig tidningen. Jag tar tacksamt emot den.
              Jag omväxlande promenerar och åker bil längs en trafiklänk mellan två Stockholmsförorter. Den kallas Huthögsmotet. Det är vårvinter. Snön har smält, men det har fryst på igen under natten. Längs vägen ligger vattensamlingar och mindre sjöar. Vattnet har runnit undan, men isen ligger kvar, vilande på pelare av is. Pelarsalar med kristalltak som skimrar i solen. Det är väldigt vackert och jag bestämmer mig för att jag åka tillbaka hit imorgon och fotografera. Inte med mobilen, utan med en ordentlig kamera. Mamiyan* med rullfilm kanske. Funkar den fortfarande? Och går det att få tag på film?
              Jag sitter i ett väntrum hos en schweizisk läkare. Det är något med magen. Läkaren visar på en stor tallrik med fårkött, kokt vitkål och vit sås, som jag ska äta innan undersökningen. Det ser gott ut. Men jag behöver gå på toaletten och tvätta händerna först.
              ”Mycket klokt”, säger läkaren och visar med handen att toaletten ligger runt hörnet.
              På vägen dit möter jag Per-Erik Brolinson**. Jag morsar, men har svårt att placera honom. Tror först att han är någon annan.
              Toalettdörren går inte att låsa. Man kan dra igen den, men det är fortfarande en stor glipa. Skitsamma, jag ska bara pissa.
              Jag går över ett torg vid Lidingö gamla centrum. Det är snöslask. Jag måste tillbaka till Huthögsmotet för att fotografera. Det är bråttom. Jag hoppar upp på taket på ett fordon, som visar sig vara X2000. Jag sitter längst fram. Genom en glasruta kan jag se in till föraren. Än så länge går tåget långsamt och jag tänker att jag ska kunna hoppa av i farten. Men nu accelererar det. Det råder vänstertrafik och tåget har en egen, mycket smal körbana utan räls. Vi möter en liten blå bil, som åker vingligt och oroväckande nära tågets körbana. Det är precis att vi undviker kollision. Nu är farten så hög att jag inte vågar hoppa och jag förstår att jag aldrig kommer att hinna till Huthögsmotet.

* Jag äger faktiskt en sådan kamera. Den har legat oanvänd under de senaste två eller tre decennierna.
** Min lärare och handledare under mina studier i musikvetenskap vid Stockholms Universitet.