[Dröm nummer 502. Natten till den 23 juni 2022.]

På en främmande himlakropp står en okänd man. I händerna håller han en glödande sfär. Sfären är uppbyggd av lager, som ett efter ett skalas av och faller till marken.
              Sfären lämnar mannens händer och rullar ner i en trattformad dal, i vars botten det ligger en sjö. Sfären sjunker. Efter en stund stiger den över ytan igen, men nu har den tappat nästan en hel dimension och är förvandlad till en tjock glödande skiva.
              Mannen håller i skivan.
              Han trodde att han var i besittning av en stor kraft, men sfären visade sig vara innehållslös. Lager efter lager skalas av från skivan och till sist återstår bara en mycket tunn skiva som slutat glöda.
              Det mörknar. Kylan kommer snabbt. Mannen fryser till is. Nu är allt ett enda gråmörker och mannens konturer kan bara anas.
              Där ska han stå i evighet.