[Dröm nummer 489. Natten till den 7 juni 2022.]

I en bokhandel gör jag ett fynd: ett mycket sällsynt Tintin-album! Det är i folioformat och mycket tjockare än ett vanligt Tintin-album. Större delen av det består av en atlas, där alla geografiska kopplingar till Tintin finns utmärkta.
              En okänd ser mig och utbrister upphetsat:
              ”Var har du hittat det där?! Det har jag letat länge efter.”
              ”Åh, det stod här borta”, säger jag och pekar. ”Sista exet är jag rädd.”
              Han grämer sig, men gratulerar mig trots allt.
              Jag sätter mig vid ett bord, där Jan Dahlström och Simona slagit sig ner för att bläddra i sina fynd. Jag sitter mitt emot dem och för långsamt över Tintin-albumet till deras sida.
              ”Se vilken fin kartbok jag hittat”, säger jag.
              Jan genomskådar mig omedelbart. Han inte bara känner igen boken, han äger naturligtvis ett exemplar av den. När jag försöker säga något faller han mig i talet. Förödmjukar mig inför Simona.
              En okänd pratar om märkliga utgåvor av inbjudningskort. Påstår att de är samlarobjekt. Jag frågar Joakim Pirinen om det.
              ”Nej”, säger han trött, ”dom är sällan värda nånting. Dom brukar aldrig komma längre än till dom inbjudna.”