[Dröm nummer 483. Natten till den 2 juni 2022.]

Jag och mina vänner har anordnat en stor middag med musik. Hyrt en lokal. Mycket folk. Vi har anlitat en känd musiker, en svart kille från Jamaica. Han uppträder under middagen och är helt fantastisk. Springer mellan borden. Sjunger. Rappar. Alla sjunger med i hans stora hit Subejo.
              Som extranummer kör han sin hit igen. Jag står upp och vrålar med i refrängen:
              ”Subejo! Subejo! Subejo!”
              Han tittar strängt på mig och rättar mig mitt i låten:
              ”Subello*, man. SubeLLo!” Sedan gapflabbar han. Jag har tydligen inte fattat vad låten heter.
              Efteråt är han kvar och festar med oss. Han är verkligen skittrevlig. Och jävligt stolt. Vi snackar, han och jag.
              ”So, where’s your girlfriend, Per?”
              “I don’t have one.”
              “Sure you do, you’re good looking.”
              “Thanks.”
              Han lägger armen om min hals och tar mig på kuken och viskar:
              “Maybe you’re into … you know …you and I … we could …?”
              ”I’m sorry, you’re a great guy, but …” säger jag och avlägsnar vänligt men bestämt hans hand.
              ”Sure? We could have a good time!”
              Han nöjer sig tack och lov med mitt nej.
              Josefine dyker upp med två vänner, bägge kinesiskor. Jag säger till Josefine att jag kan fixa så att hon får snacka med artisten. Hon blir superglad, försvinner med honom och lämnar mig med kinesiskorna.
              ”Nu ser ni till att hon kommer hem ordentligt”, säger jag till dem. ”Var bor ni?”
              Efteråt har alla samlats utanför lokalen. Jag erbjuder artisten att dela en taxi med mig.
              ”Where can I drop you off?” säger jag.
              Jag pratar med hans vänner och har bara lovord.
              ”Trevlig kille. Så medveten och stolt.”
              Plötsligt dyker han upp och vrålar till mig:
              ”DID YOU WRITE SOBELLO?! NO, YOU DIDN’T, DID YOU?!” Han låtsas vara arg, men brister omedelbart ut i sitt karaktäristiska gapskratt. Han är en verkligen skämtare. Fan, vad jag gillar honom.
              I gryningen kommer en häst. Josefine gullar med djuret.
              ”Du hade kunnat vara Lucia och ridit hem till honom och lussat för honom”, säger jag. ”Då hade han blivit glad!”
              Hon säger inget. Smeker bara hästens svans, med blicken i fjärran.

* När jag googlar lär jag mig att Subélo (med ett ”l”) är en låt med Anuel AA, Myke Towers & Jhay Cortez. Den låter inte alls som i drömmen och jag rekommenderar ingen att lyssna.