[Dröm nummer 445. I gryningen den 20 april 2022.]

Per Sahlin ska fira sin födelsedag på familjens landställe. Det är middag med många gäster och vi håller som bäst på att sätta oss vid borden. Jag markerar min plats med ett fyllt vinglas och går för att hämta mat. På vägen tillbaka har jag gylfen öppen och min slaka kuk ute. Ingen annan har sin kuk ute och nu ser jag att någon har tagit min plats.
              ”Kan vi få in en stol till?” säger jag.
              Någon lyfter dit en barnstol, som jag försöker sätta mig i. Den extra stolen gör att det blir för trångt och stämningen är irriterad.
              Min bordsgranne vänder sig mot mig och säger:
              ”Så, blir det tal om SJ i år?” Han minns att jag på en tidigare fest för Per hållit ett bejublat tal om det statliga järnvägsföretaget.
              ”Nej, inte SJ i år”, säger jag och blinkar. ”I år blir det något annat.”
              En av presenterna ligger framme. Det är en bilderbok i stort format för barn. Till varje sida finns ett försättsblad av kalkerpapper. På ett av dem har någon ritat av Fred Flinta. Nu ritar någon annan en dinosaurie. Plötsligt får den liv och rör sig över pappret.
              I en glänta i skogen ligger vårt hus. Jag upptäcker att vi faktiskt har en liten göl alldeles intill. Solen lyser genom det klara gröngula vattnet och jag kan se abborrar och mörtfisk. Tänk att de lyckats ta sig hit!
              Jag pekar på ett berg och säger till en okänd:
              ”Däruppe, det syns inte härifrån, hade jag en flickvän. Deras hus hade en otrolig utsikt. De ägde också det där huset”, säger jag och pekar på ett jättelikt rött stenhus. ”Hennes pappa var kompositör och ganska märklig. Han tog alltid emot mig med ett maskingevär hängande över bröstet. Jag tror han hade gangsterkopplingar.”