[Dröm nummer 458. Natten till den 23 april 2022.]

Jag sitter på en uteservering i London. Mittemot mig sitter John Cleese. Jag berättar för honom att jag satt på en uteservering i London och att han satt mittemot mig.
              I fönstret till en kiosk visas en film med upprörda människor. Jag förklarar för Cleese, att det är lätt att tro att de är fascister, men att det i själva verket är ett humorprogram. Jag tycker det är konstigt att filmen inte är textad på svenska. Då inser jag att jag befinner mig i London. Jag berättar om just detta för Cleese, i en evig loop.
              ”Do you think I’m crazy?” säger jag.
              “Not at all”, säger Cleese.
              Jag berättar också för Cleese hur han var klädd när han satt mittemot mig på den där uteserveringen.
              ”Ordinary British style. Suit. Checkered shirt. Open collar.”
              “I see …”
              Han ser lite frågande ut.
              Jag tar mig ur loopen och går därifrån.
              I handen har jag en spindelkropp utan ben, stor som min handflata. Den ligger på rygg. En grå tät och kort päls täcker den runda kroppen. Den verkar sjuk. Hostar. Det kommer ett orangegrönt sekret ur dess nos. Spindeln är motbjudande. Ändå tycker jag synd om den.