[Dröm nummer 446. I gryningen den 3 april 2022.]

Jag går in på en vårdmottagning. Jag är egentligen inte där för att få vård, utan vill bara fundera lite. Sätter mig på en bänk. Sköterskor kommer och börjar undersöka mig. De lyssnar på mitt hjärta.                     
             ”Det låter så bra så.”
              ”Kan ni lyssna på lungorna också?”
              De gör det jag ber om och konstaterar att även lungorna är friska.
              Jag berättar för kollegorna och skäms lite för att jag inte betalade.
              En hisskorg hänger i en tunn vajer under en helikopter. Det är därför jag undviker hissar.
              En grannkvinna säger att det luktar konstigt i husets hiss. Något kemiskt.
              ”Det är nog bekämpningsmedel”, säger jag.                             
              ”Ja, så klart!”
              Jag går förbi en husrenovering. Säckar med putsbruk bildar väldiga berg intill. Huset blir en båt, som jag går ombord på. Arbetare isolerar väggarna med formbröd. Det gör mig lite upprörd att man använder mat till sådant och jag pratar med Annika Huetts man om det.
              ”Det finns väl en risk att det blir fuktigt och att det börjar växa vete på väggarna?”
              ”Ja, det finns förstås en risk.”
              ”Jag drack ett glas vete häromdagen och det föll en droppe på min …”, säger jag och pekar på mitt skrev.
              ”Din dongel?”
              ”Ja, mitt lilla tält. Tänk om det börjar växa väte där?”
              ”Vete menar du?”
              ”Ja, vete. Tänk om det växer upp ett veteax? Då blir jag Mannen med veteaxet.