[Dröm nummer 429. I gryningen den 21 mars 2022.]

Jag är ensam hemma och ringer Joakim Pirinen. Frågar om vi ska gå ut och äta middag. Han säger nej.
              Jag ringer istället Jonas Lundqvist och Niklas Fornelius och frågar om de vill gå på bio. De säger också nej. De är på jobbet och blir irriterade över att jag inte också är där.
              Jag är alldeles ensam och bestämmer mig för att gå på bio själv. Kastar i mig middag och dricker en flaska vin. Tittar på klockan. Det är bråttom!
              Biografen är svåröverskådlig och fylld av trappor. Det är en film jag vill se, men jag kan inte hitta den. Går planlöst omkring i lokalen när jag får syn på ett bekant ansikte: Mikael Södersten.
              ”Hej, Micke! Är du i Sverige?”
              ”Ja, tre gånger per år är jag här. Vår och sommar. Och nu till julen.”
              På väggen hänger en stor ljusbild, ett porträtt av Micke. På golvet framför står ett trumset.
              ”Sätt dig vid trummorna, så tar jag en bild”, säger jag.
              Precis när han satt sig kommer hans kompis och sätter sig bredvid. Han är långhårig och flinar och vill också vara med på bild.
              ”Kan vi få en med bara Micke?” säger jag.
              ”Naturligtvis”, säger kompisen och flyttar sig. Men jag hinner bara ta en enda bild, så är han tillbaka igen. Jag kämpar för att få ett bättre utsnitt, utan kompisen.
              ”Vad gör du med kameran?”
              ”Jag zoomar för att få ett bättre utsnitt.”
              Kompisen är mycket imponerad och säger, fortfarande flinande:
              ”Det här kommer bli bra!”
              När jag tittar på kameran ser jag att filmen är utdragen och förmodligen förstörd.
              ”Det blir nog tyvärr ingen bild”, säger jag.
              I en annan del av biografen möter jag Joakim Pirinen och Anders Lindgren. Joakim är häpen över att se mig där.
              ”Men du frågade ju om middag?” säger han och det är tydligt att han skäms för att han inte frågade om jag ville följa med på bio.
              ”Vad ska ni se för film?” säger jag.
              ”America’s Fall”, säger Joakim.
              ”Ska jag se den?”
              ”Ja, det tycker jag.”
              Jag försöker köpa en biljett och medan jag fumlar med sedlarna säger jag till Joakim och Anders:
              ”Vet ni vem jag mötte nyss?”
              ”Nej”, säger de med en mun.
              ”Micke Södersten!”