[Dröm nummer 421. Natten till den 16 mars 2022.]

I en fabrik i Tyskland låter ägaren avrätta misshagliga arbetare i en avrättningsmaskin. Ingen kan riktigt avgöra hur det går till, bara att konstruktionen är sinnrik, med hydrauliskt drivna kolvar och lyftanordningar.
              Joakim Pirinen har gjort en gul plastmodell av avrättningsmaskinen, med vilken han tänker demonstrera hur fel det är att avrätta arbetarna. Men det visar sig att han har kopplat slangarna alldeles galet och att det dessutom är fel färg på dem! Joakim har använt röda slangar till de röda anslutningarna på topplocket. I den verkliga avrättningsmaskinen är slangar och anslutningar gröna. Färglös och genomskinlig hydraulolja läcker ut. Allt blir fel och ingenting fungerar. Joakim är tillintetgjord.
              ”Vad var det jag sa?” skrockar fabrikören.
              I ett mötesrum yrkar Joakim på skadestånd för arbetarna på 100 000 kronor. Fabrikören ser bekymrad ut.
              ”Joakim, som du förstår är det problematiskt. Ska vi säga att vi drar av för ditt misslyckande med maskinen?”
              Joakim nickar tyst, väl medveten om att han inte har något att sätta emot.
              ”Ska vi säga 30 000? Hur är det med flickvännen förresten?”
              ”Äh, jag har gjort slut”, säger Joakim.
              ”Varför?” Fabrikören verkar uppriktigt förvånad.
              ”Hon sätter för mycket färg på väggarna i vårt hem.”