[Dröm nummer 411. Natten till den 3 mars 2022.]

Jag är vid sommarhuset på Muskö. Snart måste jag åka hem, för jag har mycket att göra. När jag går stigen upp mot huset möter jag en okänd kvinna med två små barn. Hon är ganska vacker och jag lägger märke till att hon har ett smycke runt sin ena nakna vrist.
              På verandan väntar min kusin Lennart Sommarström. Han är kort och ganska kraftig och hans bara överkropp ser skadad ut, eller om den är täckt med något slags röda koppor.
              ”Tjena! Det var längesen!” säger han.
              Jag hälsar snabbt. Vill inte fastna här med honom. Stressad.
              Intill Lennart står en medelålders man som visar sig vara gift med den okända kvinnan. Han har grått hår och grått skägg och ser ganska sympatisk ut. Han säger att han är intresserad av vem jag är och vill att jag berättar om mig själv. Jag förklarar för honom att jag inte har tid att prata.
              ”Jag måste få lite grejer gjorda”, säger jag och börjar jobba med något.
              ”Inga problem”, säger mannen.
              ”Har du hittat nån svamp?” säger Lennart, som har ställt sig bredvid mig.
              ”Nej, bara ett par liter. Och nu är det för torrt.”
              Den okända kvinnan är tillbaka och jag känner att det finns en ömsesidig attraktion där, men den är omöjlig att utveckla.
              Nu är jag en hunk, med svällande biceps. Jag dyker ner i det djupa vattnet intill huset. När jag kommer upp till ytan ser jag att Josefine har klättrat tio meter upp på en bergvägg. Men det är ingen fara. Hon är en van klättrare.
              Nu gör jag bomben, fast inuti huset. Vattnet är djupt. Ska jag aldrig sluta sjunka? Botten borde komma snart. Jag tittar upp mot den alltmer avlägsna grönskimrande ytan. Touchar lerbotten och rör mig långsamt uppåt.
              Jag börjar få ont om luft.