[Dröm nummer 409. Natten till den 27 februari 2022.]

Vid ett runt litet träbord sitter jag, min far och en man* som min far brukade sitta barnvakt åt på femtiotalet. Jag tar ut en bok ur hyllan – en bok om konstföremål – och slår upp den på måfå. Där finns en bild som visar ett bordsur med sirliga utsmyckningar i silvergrå metall. Men det är en förfalskning. Anledningen till att jag kan avgöra det är att det bland utsmyckningarna finns ett litet människohuvud som ser helt knäppt ut. Den typen av bordsur ska helt enkelt inte ha ett sådant huvud.
              Jag vänder mig till mannen och säger:
              ”Är du medveten om att det här är en förfalskning?”
              ”Jag kan garantera att jag aldrig haft en aning om att denna bok funnits i min bokhylla!” säger han upprört.
              ”Vet du hur gammal Gudmar är?” säger jag och pekar på min far, som ser ut att vara 40-årsåldern.
              Mannen lugnar ner sig lite och tänker efter.
              ”Få se nu. Det är femtiotal. Han borde alltså vara runt 40.”
              ”Han är 102.”**
              Min far ler men säger inget.

* För några år sedan blev jag faktiskt kontaktad av en Benkt Norberg, som berättade att Gudmar hade suttit barnvakt åt honom och hans yngre bror någon gång i slutet av fyrtio- och början av femtiotalet. Men det är inte den mannen i drömmen.
** Min far är mycket riktigt född 1920.