[Dröm nummer 397. Natten till den 11 februari 2022.]

Jag har varit och handlat vitkål och gurka och berättar för Simona om mina upplevelser.
              ”Du förstår, vid gurkorna fanns det en skylt med texten ’Ecological products. Shortage because of lack of jet fuel’. Är det inte komiskt?”
              Min hustru är måttligt road, men jag fortsätter.
              ”Och intill var det en bild på paret som odlat gurkorna. I fyrtioårsåldern. Ledsamma typer. Och ett uttalande från dom: ’Sorry for this.’ Det är ju helt hysteriskt!”
              Jag slår mig på knäna och tjuter av skratt, men Simona är likgiltig.
              Jag tar ett vitkålshuvud och skalar av blad efter blad för att komma till kärnan.
              Jag tar en gurka och skär den på längden i klyftor. Gurkan saknar skal och är alldeles sladdrig. Det är något obscent över den. Jag äter den, under skratt och kväljningar. Jag kräks och sölar ner en handduk. Gurkkärnorna – som nu har förvandlats till kiwikärnor – täcker handduken. Jag tar med mig handduken till badrummet, fyller upp badkaret med vatten och lägger i den, så att kärnorna inte ska fastna. Hela tiden skrattar jag.