[Dröm nummer 367. Natten till den 17 januari 2022.]

I en skog i England finns en grotta från den senaste istiden med lämningar från människor. Man har bland annat hittat stora mängder kritpipor.
              Vi är tre bröder. Den ene är expert på kritpipor.* Själv har jag någon form av handikapp; ett ben som inte fungerar som det ska. Däremot har jag ett slags sjätte sinne, som gör att jag kan uppfatta saker utan att se dem.
              Nu har jag händerna fulla av kritpipor och går mot en glasport. Mitt sjätte sinne säger mig att min expertbror går precis bakom mig och att han är klädd i en lång blanksvart rock och har hög hatt. När jag vänder mig om brister vi båda ut i gapskratt. Jag tänker att det är en scen som skulle göra sig bra i en film.
              Vår andra bror anländer och tillsammans går vi genom glasporten.
              ”Ta en pipa”, säger min bror och räcker mig en kritpipa.
              ”Är du snäll och ger den till mig, jag har ju händerna fulla som du ser.”
              ”Här. Rensa upp den, så kan vi röka tillsammans.”
              Vi sätter oss alla tre och börjar rensa varsin kritpipa. Det tar en hel timme. Först ska man spotta i den. Därefter ska den dras med stift. Sedan är den klar!
              Vi röker våra kritpipor, mina bröder och jag.

* I drömmen är jag inte jag och min expertbror är inte min bror från vaket tillstånd, där jag för övrigt inte har någon tredje bror.