[Dröm nummer 357. Natten till den 13 januari 2022.]

Jag och mina kumpaner är utsläppta ur fängelset och har precis rånat Stigbergs Livs på Lidingö. Vi är inne i ett bakre rum och försöker utan framgång få upp ett kassaskåp.
              Utomhus släpar jag omkring på en dragster, i vilken det sitter en mycket fet affärsman.
              ”Vad jobbar du med?” säger han.
              ”Reklam.”
              ”Vad är det?”
              ”Det är ungefär samma sak som den här dragstern.”
              Upplysningen gör honom väldigt glad och han utbrister:
              ”Va? Menar du det?!”
              Jag drar fram dragstern till butiken och ställer den på den intilliggande cykelparkeringen. Några snutar har samlats utanför den bortre änden av butiken, i höjd med rummet där mina kumpaner försöker bryta upp kassaskåpet. Jag smyger in genom entrén utan att snutarna ser, springer till det bakre rummet – samtidigt som de rör sig mot entrén – och väser:               ”Snuten! Allt går åt helvete! Vi måste sjappa!”
              Jag vill inte äta fängelsemat igen.
              När jag flyr ut genom fönstret, med fötterna i en tunna, ropar min flickvän efter mig:
             ”Du har varit så duktig! Det här kommer gå bra!”