[Dröm nummer 344. Natten till den 3 januari 2022.]

Jag är i stugan på Muskö med Elisabeth och Josefine. Elisabeth säger att några av hennes vänner ska komma förbi med sin svarta labrador. Det gör mig irriterad.
              ”Tänk på smittorisken!”
              Men det blir som hon bestämt och jag går ut för att samla löv. På tomten möter jag hennes vänner och hunden. Jag säger hej, men de tittar inte ens åt mitt håll.
              Jag sitter i källaren och sorterar löven. De liknar fjärilsvingar, i skiftande färger. Med en pincett lägger jag upp dem på ett papper och beundrar deras skönhet. Då kommer Elisabeth.
              ”Det är inte den sorts löv som dom har bett om!” fräser hon. ”Nu kommer vi bli smittade!”
              ”Jaja, nångång ska man ju få det”, säger jag uppgivet.