[Dröm nummer 343. I gryningen den 3 januari 2022.]

Femton år in i framtiden kommer en grön dervisch dansande mot mig och säger: ”Ikväll ska vi hedra de döda.”
              Jag nickar.
              Dervischen räknar upp ett antal namn på människor i kören som jag brukade sjunga i. Jag förstår att det är de som har dött. Men dirigenten Håkan Sunds namn finns inte med.
              ”Lever Håkan?” säger jag förvånat.
              ”Han lever. Och han hade konsert igår!”
              Sedan sjunger vi tillsammans för att hedra de döda.