[Dröm nummer 336. I gryningen den 25 december 2021.]

Jag jobbar på en reklambyrå med Annika Huett, Christina Knight, Klas Fahlén och några okända. De vill slänga något jag gjort, men jag lyckas avstyra det.
         Jag frågar runt om någon har lite gammalt jeanstyg, som jag behöver till ett projekt, men ingen har något.
         En okänd lånar mig en svart skinnjacka.
         Nu har alla svarta skinnjackor.
         Nu har alla grupperat sig i politiska partier. En anklagelseakt läses upp för en partirepresentant. Sedan läser man upp en anklagelseakt för en representant för ett annat parti. Så där håller det på. Som en ritual. När det är min tur finner jag mig vara representant för Kristdemokraterna. En okänd lösgör sig ur gruppen och går fram till mig. Ställer sig hotfullt nära och väser:
         ”Var det du din jävel som gjorde reklam för Kristdemokraterna?”*
         Jag blir förbannad och ger honom en rak höger. Sedan är slagsmålet i gång. Alla mot alla.
         Efteråt är jag sorgsen. Frågar runt om jeanstyget igen, utan framgång.
         ”Att det ska behöva bli så här”, snyftar jag.

* Det var det ju faktiskt, om än för väldigt längesedan.