[Dröm nummer 339. Natten till den 29 december 2021.]

Jag motionerar som vanligt vid Ekholmsnäs på Lidingö. Springer upp för det ganska höga berget. Jag använder grenarna på ett speciellt träd för att gymnastisera, precis som jag alltid brukar göra. Vid ett flackt och sankt parti blir jag omsprungen av en kvinna med en liten dotter. Kan de verkligen vägen mot toppen?
         Det börjar snöa.
         I fjärran ser jag ett mycket högre berg. Det har spetsiga toppar och utstickande bergstungor och är omvälvt av moln och snö. Vad kan det vara? Ekholmsnäs ligger ju nära norska gränsen, så det måste vara i Norge. För sådana berg har vi inte i Sverige.
         Nu befinner jag mig i ett stort utsiktstorn. Jag motionerar i en trappa. Springer neråt. Men trappan slutar märkligt nog i en blindvägg redan efter en våning. På uppvägen använder jag ett räcke för att göra armgymnastik.
         Högst upp i tornet finns en servering, där en mycket gammal och gråtande Björn ”Trisse” Frölander berättar något för några okända. Vid ett bord sitter Josefine. Hon blir glad när hon får syn på mig och säger:
         ”Vill du ha en öl, pappa?”
         ”Ja, tack!”