[Dröm nummer 333. Natten till den 24 december 2021.]

Jag har en reklambyrå ihop med Johan De Bourg och en kaxig ung man* som jag jobbade med på Bröderna Trygg plus några okända. Vi jobbar hårt, men hankar oss nätt och jämnt fram.
         Idag är vi på besök vid havet. Här finns en badstrand och här ligger de palatsliknande byggnader där de stora, fina byråerna håller till. Runt palatsen rinner vatten på ett mycket konstfullt vis. Det är sommar och alla på de stora, fina byråerna har semester. Men vi kämpar på.
         ”Om de inte jobbar, så jobbar vi. Det går liksom inte att vara ledig”, säger jag. ”Vi kommer att brejka. Jag lovar.”
         I skymningen går vi tillbaka till bilen, en Volvo Amazon. Vi sitter i bilen och pratar en stund. Plötsligt börjar den rulla bakåt.
         ”Hallå! Handbromsen!” skriker en okänd. ”Vi rullar bakåt!”
         På golvet i bilen ligger en utspilld ask med röda och vita, omogna jordgubbar.
         ”Ge mig en jordgubbe!” säger en okänd till mig. Jag plockar upp en röd och räcker den till honom.
         ”Nej, en vit!”
         Alla på byrån utom jag sysslar med musik. Johan har skrivit en låt** med ett grymt sväng. Nu spelas den utomlands och jag ser en film där barn dansar till den. Johan kommer att brejka. Även de andra på byrån kommer att brejka. Det kommer bara bli jag kvar. Ensam, under en lucka i golvet.

* Om jag inte missminner mig var han från Bollnäs och hette Jonas. Besvärlig typ.

**