[Dröm nummer 328. Natten till den 22 december 2021.]

Jag jobbar som biträde på ett sjukhus, men slarvar med arbetsuppgifterna. I ett trångt behandlingsrum med flera patienter står transportfordonen som jag skulle få undan kvar. Inte heller har jag satt upp de namnskyltar man bett mig om.
         Vid den svårast sjuka patienten – en äldre kvinna – finns en handskriven gul papperslapp, på vilken det står textat med nästan oläsliga bokstäver: ”Ingen kredit”.
         Läkaren dyker upp och kör själv bort ett av fordonen. Han är märkbart irriterad när han kommer tillbaka.
         ”Det skulle ju vara förberett här?”
         ”Ska jag hjälpa dig?” säger jag.
         ”Nej, jag ordnar det.”
         På sin läkarrock har han en mycket ful skylt med namnet på sin firma: ”Karlsson & Karlsson”. Nästan samma som Loffes band Hansson & Karlsson, tänker jag.
         Nu ser jag att han skäms för att han låtit så brysk mot mig, som är mycket äldre.
         ”Ingen fara”, säger jag, ”vi är vuxna människor bägge två.”
         Och jag är en bättre formgivare, tänker jag.