[Dröm nummer 324. I gryningen den 20 december 2021.]

Jag tömmer ett slags svarta plasttråg fyllda med hästskit och vatten i en nergrävd behållare. Trots skiten är vätskan helt färglös. Någon rengör trågen efteråt.
         ”Själv skulle jag nog ta hem och diska dom”, säger jag.
         Josefine hejdar mig precis när jag ska gå på bussen.
         ”Pappa, vad är fekalier?”
         ”Ja, alltså, fekalier … fekalier är maten du ätit och vatten … och …”
         ”Vad mer? Pappa, vad mer?!”
         Plötsligt är jag helt svarslös.
         Jag sitter vid ett piano med två okända svarta män. Vi hör en melodi. När en av de okända männen lämnar rummet tar jag ut melodin med högra handen i pianots basregister. En sextondel F, en sextondel Fiss och därpå upprepade åttondelstrioler i Ass.
         ”Gick den så nånting?” säger jag till den kvarvarande okände.
         ”Ja, jag tror det.”
         ”Det låter för enkelt.”