[Dröm nummer 314. I gryningen den 11 december 2021.]

Jag, Ulf Englund och några andra cyklar i en stor skog. Vägen är lerig och vi fastnar med cyklarna. Längre ner ser vi en bred ström. Det är en av två strömmar som leder till Niagara. På andra sidan den ö där vi befinner oss finns den andra strömmen. Jag och en okänd tävlar om vem som är snabbast med att visa var vi är på kartan i mobilen.
         Cilla Schnackenburg har gjort ett ”konstverk” av pinnar och ståltråd.
         ”Fy fan vad fult!” säger jag.
         ”Det var elakt sagt”, anmärker någon.
         ”Ja, det är sant”, säger jag och tar fram en sax. ”Låt mig klippa sönder det!”
         ”Nej!!!”
         Det är ölprovning och bartendern föreslår en alkoholfri Pripps. Flaskan är klädd i vit krympplast med Prippslogga.
         ”Vad tror du att det smakar?” säger bartendern.
         ”Ingenting antagligen”, säger jag.
         ”Nejdå, inte alls”, säger han och häller upp en skummande färglös vätska i ett glas som han räcker mig.
         Smaken påminner om öl, men den är alldeles för söt.
         ”Den är ju söt!” säger jag. ”Den smakar ju skit!”
         ”Tycker du?” säger bartendern och det är tydligt hur besviken han är.