[Dröm nummer 291. Natten till den 21 november 2021.]
Vi är ett grabbgäng som färdas norrut på en motorväg. Det är långa köer åt andra hållet och nu börjar trafiken tätna även för oss. Vägen är avspärrad. Killen bredvid mig säger att det kommer vara så i åtta timmar.
Nu ser vi militärer. En av dem, en kvinna, tittar in i bilen och vänder sig till killen bredvid mig.
”Du har ju fått sms:et”, säger hon irriterat. ”Det är bara att kliva ur.”
Vi har inget val. Vi måste slå läger här.
Nu är vi del av en jättelik militärövning och drar på oss våra uniformer.
Vi har samlats på luckan, där teven visar fotboll. Vi spelar ett spel (jag är osäker på om det är en del av övningen eller bara ett sätt att fördriva tiden) som går ut på att en av oss med en röd filtpenna anger spelarnas positioner på en whiteboard. Man gör en röd prick och skriver spelarens namn under med en svart, tunnare penna. Sedan gör man en röd prick för bollen och en pil för vilken riktning bollen tar. Andreas Englund förser mig löpande med information och jag skriver. Men jag slarvar och Andreas märker det.
”Du har ju inte angett namnet på spelaren!” fräser han.
”Jag glömde.”
”Men jag sa ju namnet till dig!” Han är mycket irriterad och det märks att han inte gillar mig. Han tar över och skriver, mycket minutiöst, namnen på spelarna. Jag tröttnar och ger upp.
Nu är vi utomhus och alla ska äta lunch. Vår grupp är bland de första på plats, men precis när vi ska ställa oss i kö kommer en stor grupp från vänster och ställer sig framför oss.
En kvinna kommer ut från restaurangen och visar att det finns fler köer. Till slut kommer vi in. Det visar sig att de bara serverar enklare pajer och jag säger till en kvinna bakom disken: ”En paj. En vegetarisk.”
”Ja, och skinka?” säger kvinnan på bruten svenska.
”Ja, den väljer jag. Finns det alkoholfri öl?”
”Nej.”
”Lättöl?”
”Ja, det har vi.”
”Då tar jag en lättöl.”
”Lättöl? Det är ju gubbdricka”, hör jag någon säga.