[Dröm nummer 294. Natten till den 25 november 2021.]

Jag är på mitt jobb eller på en skola, när det ringer på dörren. Utanför står en gammal man med rött, väderbitet ansikte. Han visar sig känna en äldre kollega till mig och de pratar en stund om gamla tider.
         ”Ja, då var jag så glad för att få träffa min vän Gudmar …”, hör jag besökaren säga.
         ”Gudmar var min far”, säger jag.
         Han granskar mig en stund och skiner upp: ”Ja! Nu ser jag likheten. Näsan!”
         Jag gör omedvetet en gest mot min näsa.
         ”Din far hade alltid på sig en islandströja. En svart och vit.”
         Jag vänder mig till min kollega och viskar: ”Vilken tur att jag inte har på mig den gamla islandströjan* idag, då hade han väl svimmat.”
         Den gamle mannen ser en text på väggen, ett citat från en religiös sång, och säger: ”Den brukade vi sjunga, Gudmar och jag.”
         ”Vi ska också sjunga den, i min kör”, säger jag.
         Jag ansvarar för att bli av med en massa prylar, bland annat en kontrabas med fodral som ingen vill ha. Det var ett misstag att ansvaret hamnade på mig, det var inget jag ville. Jag hade tänkt transportera bort allt på cykeln, men är tvungen att ta det i två omgångar. Nu kommer jag inte att hinna med Finlandsfärjan. Min bror ska också ta den. Han har sagt att den avgår klockan 10, men när jag kollar är det 8. Jag måste ringa honom, så att inte han också missar den.
         Vi sitter ett helt sällskap i en buss som ska till Finland. När jag tittar ut genom fönstret ser jag att hunden Muffin springer bredvid.
         ”Stanna bussen!” ropar jag och chauffören svänger in på en grusbelagd parkeringsficka. Muffin blir glad när jag kommer ut, men springer iväg och leker med en knähund. Knähundens matte kommer ut ur ett hus. Hon är också glad. Hundarna springer upp på en vall och ner på andra sidan, där det finns en trafikerad väg.
         ”Akta!” ropar jag och springer upp på vallen.
         Hundarna ligger på vägen och leker. Det är ingen fara.

* Om jag inte minns alldeles galet så gick jag som tonåring faktiskt omkring i en luggsliten gammal islandströja som hade varit min fars.