[Dröm nummer 289. Natten till den 18 november 2021.]

Jag befinner mig i något slags park eller kanske på ett nöjesfält. Några antagonister slår ut golfbollar över en liten damm. Dammen är bara runt 25 meter lång och någon ropar: ”200!” Bollen kommer att gå in i väggen!
         Utanför en avsats står en samling vita rör, omkring 20 meter höga och kanske fyra meter i diameter. Högst upp på varje rör finns en yta med ett runt bord och några stolar. Jag och mina vänner har precis satt oss vid ett bord med varsitt glas då en av antagonisterna dyker upp på avsatsen intill. Han bryter av en lång metallbit och hotar mig. Själv håller jag plötsligt i ett mycket längre metallspröt, som jag sveper mot honom. Han backar undan. Jag kan tydligt se Ungmoderaternas emblem* på hans tröja.
         ”Din jävla fjant”, säger jag.
         Han tar sats och hoppar upp på vårt rör. Balanserar på räcket runt. Han kan väl inte våga göra ett utfall därifrån? Jag reser mig. Gör en rörelse med mitt spröt. Och han störtar mot avgrunden. Jag kikar ut över räcket. Han ligger orörlig. Har tappat sina mänskliga drag och liknar nu mer en jättelik vit larv. Han är död. Och jag blir påmind om att jag i ungdomen faktiskt dödade Johan Hammars yngre bror.**

* Det hade inga större likheter med vakenhetens MUF.
** Johan Hammar och jag gick i samma grundskoleklass. Huruvida han hade en yngre bror som jag dödade har jag inget minne av. Men jag kan ha glömt.