[Dröm nummer 270. Natten till den 28 oktober 2021.]

London. Jag besöker något som kan vara en butik för konstnärsmaterial. Tittar på pennor. Fastnar för en av dem och pratar med en anställd, en man som verkar ha något slags chefsposition. Berättar att jag är intresserad av pennan och fortsätter:
         ”Then I need a brush. For the printing.”
         ”Yes, of course”, säger mannen och tar med mig till penselavdelningen. Penslarna står i ett ställ med skaften nerstuckna i hål. Jag tittar på några av dem.
         ”What would be the best brush for printing?” säger jag.
         “Oh, I think that’s a question for the printer.”
         “Yes, of course. I’ll be back later. Do you have a business card?”
         “Yes, of course”, säger mannen och går till sitt skrivbord. Han river ut en bit papper ur ett magasin, skriver sitt namn och telefonnummer och ger lappen till mig.
         ”Thank you, I’ll be in touch”, säger jag och lämnar butiken.
         Jag visar min nya penna för Björn ”Trisse” Frölander, som ser skeptisk ut och säger:
         ”Är färgen vattenfast?”
         ”Ja, så klart”, säger jag, men blir plötsligt lite osäker.
         Trisse tar pennan och trycker dess spets – som nu har formen av en liten rund stämpeldyna, någon centimeter i diameter – mot tungan. Endast lite färg fastnar på tungan, men man kan tydligt se avtrycket efter väven som stämpeldynan är gjord av. Puh, tänker jag. Färgen är vattenfast.