[Dröm nummer 280. Natten till den 10 november 2021.]

Den gamle mannen har gått 13 mil genom öknen. Han lider av tandvärk och har haft bråttom iväg. Fick slut på bensin. Jag förstår allt han säger, trots att han pratar arabiska. På huvudet har han en märklig anordning. Något som påminner om ett par förlängda hörselskydd med mjuka muffar pressar mot hans gråskäggiga kinder. Jag får förklarat för mig att det lindrar smärtan. Skyddens skalmar är fästa vid en toppig grå filtmössa.
         Plötsligt skriker någon att vi ska kasta oss ner. Alla slänger sig till marken. Jag hör ett visslande ljud och förstår att det måste vara en bomb.
         En våldsam explosion.
         Nu ser jag allt i slow motion genom sökaren på en kamera som är monterad på ett stativ. Metallsplitter av olika storlekar kommer farande mot kameran. Skärvor av metall med tunna vassa trådar som sticker ut. Jag förstår vad de kan göra med en människokropp.
         Svart.