[Dröm nummer 261. Tidig morgon den 14 oktober 2021.]

Jag drömmer att jag ligger i sängen. Det är morgon, larmet har ringt men jag somnar hela tiden om och drömmer att jag har min laptop på magen och tittar på en film. Filmen visar en östkust och ett upprört hav. Jag hör två röster.
         ”Let’s take a swim!” säger den ena rösten.
         ”It’s top nail cold*!” säger den andra rösten.
         ”It’s Nya Hebriderna!”
         I djupet simmar en blåaktig kaskelotval.
         ”Då har du aldrig simmat med en val”, säger den andra rösten.
         Nu läser jag något som är skrivet av en forskare. Jag klickar på en film för att lyssna på honom.
         ”Så hur mycket vatten finns det då i Medelhavet?” frågar han sig. ”Tja, med ett medeldjup på 90 meter** och en kustlängd på –––, så blir det cirka ––– vatten. Men zoomar vi närmare in och tittar på en mer högupplöst bild, så ser vi att varje del av kusten är uppbruten av vikar och uddar och att dessa i sin tur består av allt mindre vikar och uddar ner till sandkornsstorlek – och bortom det. Kusten är med andra ord oändlig, vilket innebär att även Medelhavets volym måste vara oändlig.”
         Samtidigt som han berättar detta dyker det upp små elementarpartiklar i bild. Intill varje partikel finns ett namn angivet – som boson och lepton. Till slut är det många, många tusen partiklar som täcker hela skärmen. Och alla har de olika namn.

* Ett uttryck som, mig veterligen, inte existerar.
** Medeldjupet är i själva verket hela 1 500 meter.