[Dröm nummer 267. Natten till den 24 oktober 2021.]

Jag blir bjuden på risgrynsgröt hos familjen Roger. Gröten är vidrig och går inte att äta.
         Någonstans på landsbygden har Linus Bergkvist något slags new age-läger. Han går omkring i hippiekläder och är ordentligt pårökt och säljer mat som han stekt på ett oljefat. Jag föreslår en reklamkampanj, men han påstår att den är ett plagiat.
         Nu är jag på ett hotell. Det är bestämt att alla som bor där ska ut och jogga. Jag har min svarta pärm med noter med mig och tänker att det är bäst att jag ger den till receptionisten.
         ”Kan du lägga den här i rum nummer 32”, säger jag och ger pärmen till kvinnan bakom disken.
         Därefter lämnar jag hotellet och börjar jogga. Jag tar upp hotellnyckeln som jag har i fickan. Den är tydligt märkt med ”23”. Hur kunde jag ta så fel? Vad ska nu hända med min pärm?
         På joggingturen får jag sällskap av Jesper Eronn. Vi kommer fram till någons hem.
         ”Vi skulle kunna springa in och trasha precis som dom gör i Hollywood”, säger jag.
         Väl inne i hemmet försöker jag få med hunden Kakan hem. Det finns andra hundar där och hon gömmer sig.
         ”Jag vill inte hem”, hör jag henne gny.
         Jag tycker det är konstigt att hundar kan prata och letar efter henne. Jag hittar henne i en mörk skrubb. Hon ser sorgsen ut. Sedan ser jag att Josefine som ungt barn ligger under en filt.
         ”Jag vill inte hem”, gnyr hon.
         Det var alltså hon som pratade och lät som en hund. Hon fortsätter:
         ”Jag vill stanna och se ––– på teve. Det skulle vara så intressant.”