[Dröm nummer 252. Natten till den 4 oktober 2021.]

Kenneth Matsson guidar mig genom en butik som säljer begagnade prylar. Han pekar på en grågrön akustisk gitarr, stor som en kontrabas som hänger på väggen och säger:
         ”Där har du ett riktigt fynd.”
         Jag är på väg att lyfta ner den, men en kvinna hinner före.
         ”Jaha, då provar jag sen”, säger jag.
         Vi går vidare. Kenneth pekar på en bastuba för 49 kronor. Jag tänker att det är helt otroligt billigt. Jag går till kassan för att köpa instrumentet.
         ”Vet du vad som är jobbigt?” säger jag till mannen bakom disken. ”När man kommer till ett sånt här ställe och ser en vän gå ut som just gjort ett fynd.”
         I samma ögonblick lämnar Jan Dahlström butiken.
         Nu är vi fler som kollar runt i butiken. Kristin Sköldebäck plockar på sig några knippen torkade blommor.
         En man – som jag först tror är en kund, men som senare visar sig vara anställd – går fram till en annan anställd och ger honom en rak höger i ansiktet. Jag har sett honom göra det förut.
         Vi betalar, men glömmer de torkade blommorna. Jag tar upp dem och mannen bakom disken säger att vi får dem på köpet.
         Vi har parkerat bilen inne i butiken och när vi ska åka ut vill inte dörrarna öppna sig. Det är den anställde som slåss som sköter dörrarna och han uppmärksammar oss på att det fattas 1,5 procent av det vi ska betala, han har kontrollräknat.
         ”Va?” säger jag och räknar i huvudet. ”Det är ju bara 2 kronor och 25 öre?” Jag går fram till honom och sträcker fram en tia.
         ”Det är jämnt”, säger jag.