[Dröm nummer 233. Natten till den 13 september 2021.]

I tidens början var det bara katten som andades. Inget annat levande fanns ännu.
         En jättelik cykelkedja är ersatt av en skiva röd granit. Skivan har spruckit tvärsöver och det saknas en del, så cykeln kan inte användas. Jag hittar den saknade delen och sätter tillbaka den. Cykeln fungerar igen och jag uppfylls av en segerkänsla.
         Husen i området åtskils av ett kanalsystem med små vikar, där roddbåtar ligger förtöjda.
         Uppe på höjden finns ett stort, vackert hus. Där bor en gammal SS-man, som bestämt sig för att ge upp och överlämna sig till rättvisan.
         Utanför vårt hus på Muskö arbetar jag med min enorma träkonstruktion, som skulle kunna vara en båt. Allt är fäst med träpluggar och kilar. Inte en skruv har jag använt! Bara lite lim.
         Gästerna kommer snart och Håkan Gustafsson går redan på min veranda.
         ”Hallå?” ropar jag.
         Jag ser att han hör mig – jag kan ana ett leende – men han låtsas inte se mig.
         Vid sluttningen ner mot vattnet fortsätter jag att arbeta med stenläggningen. Slänger dit stenarna, som lägger sig snyggt på plats, nästan utan att jag behöver anstränga mig.
         Håkan kommer mig till mötes. Det är ett kärt återseende. Han hjälper mig med stenarna.
         En slät klippa som sluttar brant ner i vattnet är täckt med gammal svart tjockolja från min barndom. Jag berättar för Håkan vad som hände.
         ”När jag var liten, bara något år, var det ett oljeutsläpp här och jag klev i oljan. ’Det går bort med varnolen!’, sa min mor, dränkte lite trassel i vätskan och började med bestämda tag att skrubba mig. Jag minns hur jag grät.”*
         Håkan skrapar lätt med fingret på den missfärgade klippan. Och oljan släpper i stora sjok.
         ”Se, så lätt det går bort!” skrattar han.

* Detta hände verkligen och bör ha varit ett av mina första minnen – och trauman! Varnolen är ett annat namn på lacknafta och jag minns att det var den produkten som min mor använde. Jag minns också att hon uttalade ordet utan ”r” och med betoning på ”e”.