[Dröm nummer 229. Tidig morgon den 6 september 2021.]

Ovanför Vasavägen på Lidingö, ungefär vid mitten av Gustafsvägen, pekar Joakim Pirinen på en kyrka jag inte sett tidigare. Det är en mycket vacker stenkyrka, med gulputsad fasad.
         ”Den byggdes inför Stockholms-OS 1912”, berättar Joakim.
         Det är samling utomhus. Jag pratar med Joakim, men en ledarkvinna hyschar mig. ”Tänk på Jesus!” säger hon strängt.
         Jag blir förbannad.
         ”Men hon är rätt snygg”, säger Joakim.
         ”Det spelar ingen roll. Hon kan inte hyscha mig!”
         Ledarkvinnan kommenderar uppställning. Vi ska springa. Jag har träskor och det går ju inte. I en sandlåda byter jag till lämpligare skor och ger mig iväg. Men jag har glömt min vattenflaska och går tillbaka. För att skämta har Joakim fyllt det gula locket till flaskan med sand. Jag kommer långt efter de andra.
         På en tunnelbanestation tar jag av misstag en tugga av någon annans hamburgare. Jag rusar iväg och man ropar efter mig. Först tror jag att det är aggressivt, men killen med hamburgaren och hans kompisar vill bara prata. De tycker det var ganska festligt. De har spelat in händelsen och vill att jag lyssnar. Och det låter faktiskt rätt kul när jag tar en tugga och sedan ursäktar mig.
         Killen med hamburgaren bjuder hem mig. Han har sin flickvän där. Vi pratar alla tre.
         ”Det har faktiskt hänt mig en gång tidigare”, säger jag. ”Jag råkade av misstag klia en annan man i huvudet.” Vi skrattar gott.
         ”Så du är författare?” säger jag till killen.
         ”Ja, det kan man säga. Jobbar på Författarförbundet. Hankar mig fram. Tufft. Man vill ju ha vin till maten. Tjejen också. Och man vill ju ligga.”